Whist är ett av världens mest berömda stickspel – ett kortspel där målet är att vinna ”stick”, alltså omgångar där varje spelare lägger ett kort och det högsta vinner. Spelet spelas av fyra personer i två lag och kräver ingen budgivning som i modern bridge, utan bygger på skarp minneskontroll och gott samspel med din partner. Här får du de fullständiga reglerna för klassisk whist, hur trumf bestäms, hur poängen räknas och vilka strategier som gör skillnad vid bordet.
Snabbfakta
| Antal spelare | 4 (två lag om två) |
| Kortlek | Vanlig lek med 52 kort, utan jokrar |
| Kort per spelare | 13 |
| Trumf | Ja – bestäms av det sista uppvända kortet |
| Mål | Vinna fler stick än motståndarlaget |
| Poäng | 1 poäng per stick utöver sex (”boken”) |
| Parti (game) | 5 poäng (brittisk) eller 7 poäng (amerikansk) |
| Svårighetsgrad | Lätt att lära, svår att bemästra |
| Ursprung | England, populariserat under 1700-talet |
Vad är whist?
Whist är ett stickspel för fyra spelare som slår sig samman två och två. Namnet kommer från ett engelskt 1600-talsord, whist eller wist, som betyder tyst eller uppmärksam – en vink om att spelet traditionellt spelats under koncentrerad tystnad. Whist blev den dominerande kortspelsklassikern i England under 1700-talet, inte minst efter att Edmond Hoyle gav ut sin berömda regelbok A Short Treatise on the Game of Whist år 1742. Under 1890-talet tog bridge gradvis över whistens plats på klubbarna, men whist lever kvar och är en utmärkt väg in i stickspelens värld.
Till skillnad från mer invecklade spel finns ingen budgivning i klassisk whist. Du och din partner kommunicerar bara genom de kort ni faktiskt spelar – det är inte tillåtet att ge tecken eller prata om korten. Det är just detta tysta samspel som gjort spelet till en älskad klassiker bland världens mest populära kortspel.
Det här behöver du
- Antal spelare: fyra, i två fasta lag om två. Partnerna sitter mitt emot varandra vid bordet.
- Kortlek: en vanlig kortlek med 52 kort, utan jokrar.
- Kort per spelare: 13 kort var, alltså hela leken delas ut.
- Mål: att vinna fler stick än motståndarlaget och därmed samla poäng.
Innan spelet börjar bestäms lagen ofta genom lottdragning: alla drar ett kort, de två som drar lägst blir ett lag och de två högsta ett annat. Den som drar högst kort blir förste giv.
Så delas korten ut och trumf bestäms
Given blandar leken, låter spelaren till höger kupera och delar sedan ut korten ett i taget medsols tills alla har 13 kort. Det allra sista kortet given delar ut läggs öppet på bordet – dess färg blir rundans trumf.
Trumf är den färg som sticker alla andra färger. Ett trumfkort slår alltså vilket kort som helst i de övriga tre färgerna, oavsett valör. Det uppvända trumfkortet ligger kvar synligt tills det blir givens tur att spela till första sticket – då tar given upp kortet i sin hand. Alla vid bordet vet alltså vilket ett av trumfkorten är redan från start.
Kortens rangordning
Korten rangordnas på vanligt vis, med ess som högst och tvåa som lägst inom varje färg:
Ess (högst) > Kung > Dam > Knekt > 10 > 9 > 8 > 7 > 6 > 5 > 4 > 3 > 2 (lägst).
Rangordningen gäller inom varje färg. En trumftvåa slår dock alltid ett ess i en icke-trumffärg, eftersom trumf övertrumfar allt annat.
Spelets gång – så spelas sticken
Spelaren till vänster om given börjar och lägger ut ett valfritt kort. Sedan spelar varje spelare medsols ett kort var, tills alla fyra har lagt ett kort. Dessa fyra kort bildar ett stick.
Att följa färg
Grundregeln är enkel men viktig: du måste följa färg om du kan. Om första kortet i sticket är hjärter måste alltså övriga spela hjärter så länge de har en hjärter på handen. Saknar du den utspelade färgen får du spela vad du vill – antingen kasta ett värdelöst kort eller sticka med trumf.
Vem vinner sticket?
När alla fyra kort ligger på bordet avgörs sticket så här:
- Om ingen spelat trumf vinner det högsta kortet i den färg som spelades ut först.
- Om ett eller flera trumfkort spelats vinner det högsta trumfkortet, oavsett vad de andra spelat.
Den som vinner sticket drar ihop de fyra korten, lägger dem åt sidan och spelar ut första kortet till nästa stick. Så fortsätter det tills alla 13 stick är spelade och händerna är tomma.
Viktiga punkter
- Whist spelas av fyra personer i två fasta lag; partnerna sitter mitt emot varandra.
- Hela leken delas ut – 13 kort var – och det sista kortet avgör trumffärgen.
- Du måste alltid följa utspelad färg om du kan; annars får du kasta eller sticka med trumf.
- Högsta trumf vinner sticket; har ingen spelat trumf vinner högsta kortet i utspelad färg.
- Det finns ingen budgivning – partnern får du bara ”läsa” genom korten som spelas.
- Endast stick utöver sex (boken) ger poäng.
Poängräkning i whist
När rundan är slut räknar varje lag ihop sina vunna stick. De första sex sticken ett lag tar kallas för boken (engelskans book) och ger inga poäng. Det är först sticken utöver sex som räknas – de kallas övertag eller odd tricks. Varje sådant stick ger laget 1 poäng.
Tar ditt lag till exempel 9 stick blir det 9 minus 6 = 3 poäng den rundan. Eftersom det bara finns 13 stick kan bara ett av lagen få poäng per runda.
Honnörer
I vissa varianter räknas också honnörer, vilket är de fyra högsta trumfkorten: ess, kung, dam och knekt. I modern kort whist ger tre honnörer på samma hand 2 poäng och alla fyra honnörer 4 poäng. Ett lag som redan står på 4 poäng kan dock inte vinna partiet enbart på honnörer, utan måste ta minst ett övertag. Många spelare hoppar över honnörer helt, eftersom de bygger på tur snarare än skicklighet.
Game och robbert
Poängen samlas över flera rundor tills ett lag når poängmålet för ett game (parti). Målet varierar mellan traditionerna:
- Brittisk kort whist: 5 poäng per parti.
- Amerikansk whist: 7 poäng per parti.
- Long whist (lång whist): 9 eller 10 poäng per parti.
En hel match kallas robbert (engelskans rubber) och vinns av det lag som först tar två game. Det vinnande laget får ofta en bonus för själva robberten.
Vanliga varianter av whist
Whist är egentligen en hel familj av spel, och reglerna skiljer sig mellan länder och traditioner. Här är några av de mest spridda varianterna:
| Variant | Spelare | Vad som skiljer |
|---|---|---|
| Klassisk whist | 4 (2 lag) | Grundspelet med trumf via uppvänt kort, inga bud. |
| Svensk whist (fyrmanswhist) | 4 (2 lag) | Enkel budgivning med ett dolt rött eller svart kort; om alla visar svart spelas ”nollspel” där man vill ha så få stick som möjligt. |
| Minnesota/norsk whist | 4 (2 lag) | Spelas helt utan trumf. |
| Solowhist | 4 | Var och en spelar för sig och lägger bud om hur många stick man ska ta. |
| Knock-out whist | 2–7 | Färre kort för varje runda; den som inte tar något stick åker ut. |
| German whist | 2 | Variant anpassad för två spelare med en draghög. |
Den svenska varianten är själv en släkting till andra nordiska stickspel. Gillar du den typen av spel kan du också titta på Hjärter, ett stickspel där poängen i stället är negativ, eller svenska klassiker som Vändåtta.
Strategi och tips
Whist belönar minne och planering. Här är principer som hjälper dig vinna fler stick:
- Håll koll på trumfen. Försök räkna hur många trumfkort som spelats. När motståndarna är tomma på trumf blir dina låga kort i andra färger mycket starkare.
- Spela ut långa färger. Har du många kort i en färg kan du efter ett par rundor göra dina låga kort i den färgen till vinnande stick när andra tagit slut.
- Spara höga kort. Slösa inte ess och kungar i onödan – spara dem för att ta viktiga stick senare.
- Läs din partners kort. Eftersom ni inte får prata är varje kort partnern spelar ett budskap. Att leda ut ess och sedan kung i en färg signalerar till exempel ofta styrka där.
- Tänk på positionen. Att spela sist i ett stick är en fördel – då ser du vad alla andra lagt och kan välja lägsta vinnande kort.
Vanliga misstag
- Att glömma följa färg. Att spela trumf eller annan färg när man egentligen kan följa färg är ett regelbrott (renons) och ett av de vanligaste nybörjarfelen.
- Att slösa trumf tidigt. Trumf är din mest värdefulla resurs – använd den för att ta stick du annars skulle förlora, inte för att ”vinna” småstick i onödan.
- Att ignorera partnern. Whist är ett lagspel. Spela för att hela laget ska ta många stick, inte bara du själv.
- Att tro att tur avgör allt. Även en svag hand kan spelas väl med ett gott minne och rätt utspel.
Vem passar whist för?
Whist passar den som gillar taktiska kortspel men vill slippa den invecklade budgivningen i bridge. Spelet är lätt att lära sig på några minuter men tar lång tid att bemästra, vilket gör det perfekt för familjekvällar lika väl som för dig som vill träna upp ditt stickspel inför mer avancerade spel. Vill du utforska fler klassiska kortspel med egna regelsystem kan du läsa om Gin rummy eller samlingsspelet Canasta.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare behövs för whist?
Klassisk whist spelas av exakt fyra spelare som bildar två lag om två. Partnerna sitter mitt emot varandra. Det finns dock varianter anpassade för allt från två till sju spelare, till exempel German whist för två och Knock-out whist för flera.
Hur bestäms trumf i whist?
Det sista kortet som given delar ut vänds upp och läggs öppet på bordet. Den färgen blir trumf för hela rundan. Given tar sedan upp kortet i handen när det blir hans eller hennes tur att spela till första sticket.
Måste man följa färg i whist?
Ja. Du måste spela ett kort i samma färg som det första kortet i sticket om du har något sådant kort. Saknar du färgen får du antingen kasta ett kort eller sticka med trumf.
Hur räknas poängen i whist?
De sex första sticken ett lag tar är ”boken” och ger inga poäng. Varje stick utöver sex ger 1 poäng. Ett parti vinns vanligen vid 5 poäng (brittisk whist) eller 7 poäng (amerikansk whist), och den som först tar två partier vinner robberten.
Vad är skillnaden mellan whist och bridge?
Whist är en enklare föregångare till bridge. Båda är stickspel för fyra i två lag, men i whist finns ingen budgivning och trumf bestäms slumpmässigt av det uppvända kortet. Bridge lägger till en budfas där lagen bland annat bestämmer trumf och kontrakt.
