Priffe – regler, budgivning och tips för nybörjare

Priffe är ett klassiskt svenskt sticktagningsspel för fyra personer som spelar två mot två. Spelet bygger på whist men har en budgivning, ungefär som i bridge, där lagen kommer överens om vad given ska handla om innan korten spelas ut. Under en stor del av 1800- och 1900-talet var Priffe – tillsammans med vira – ett av Sveriges mest spelade kortspel, innan bridge tog över. Den här guiden går igenom reglerna, budgivningen steg för steg och de vanligaste nybörjarmisstagen, så att du snabbt kan sätta dig vid bordet och spela.

Vad är Priffe?

Priffe (även skrivet Preference) är ett sticktagningsspel, det vill säga ett spel där korten delas ut och spelas ut ett i taget i omgångar som kallas stick. Den som lägger det högsta kortet vinner sticket. Fyra spelare bildar två fasta lag, och partnerna sitter mitt emot varandra vid bordet. Målet skiljer sig åt beroende på vilket bud som vinner budgivningen: i de flesta kontrakt vill laget ta så många stick som möjligt, men i budet Noll gäller det tvärtom att ta så få stick som möjligt.

Spelet är besläktat med andra svenska klassiker. Vira räknas som ett trepersonersspel och har kallats Sveriges nationalspel, medan Priffe är fyrmansvarianten i samma familj. Är du nyfiken på fler svenska sticktagningsspel kan du jämföra med reglerna för Hjärter eller det partnerbaserade Chicago, som ligger ännu närmare bridge.

Det här behöver du

• Fyra spelare i två lag om två.
• En vanlig kortlek med 52 kort (utan jokrar).
• Kortens ordning från högst till lägst: ess, kung, dam, knekt, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2.
• Papper och penna för poängräkningen.

Alla 52 kort delas ut, så varje spelare får exakt 13 kort. En given tar ungefär tio minuter, vilket gör Priffe till ett ganska snabbt sällskapsspel.

Platser, partner och given

Vem som sitter var avgörs genom att alla drar varsitt kort ur leken. Den som drar högst kort blir given (den som delar) och väljer plats. Näst högst sätter sig mitt emot given och blir dennes partner, därefter väljer tredje spelaren en av de två kvarvarande platserna och den som drog lägst tar den sista stolen. Spelaren till givens vänster kallas förhand och är den som öppnar budgivningen och spelar ut första kortet.

I en klassisk omgång roterar man platserna så att alla med tiden hinner vara partner med alla andra. På så sätt kan man till slut kora en individuell vinnare och inte bara ett vinnande lag.

Målet med given

Vad laget ska sträva efter bestäms av det vinnande budet. Det finns i princip två typer av kontrakt:

• Vanliga kontrakt (Spela, Hjärter eller Ruter): det spelförande laget vill ta så många stick som möjligt.
• Nollkontrakt (Noll, tvångsnoll och passnoll): man vill i stället ta så få stick som möjligt.

Ett lag behöver vinna fler än de sex första sticken för att tjäna poäng i ett vanligt kontrakt – de överskjutande sticken är de som räknas.

Budgivningen steg för steg

Budgivningen är hjärtat i Priffe och det som skiljer spelet från vanlig whist. Förhand börjar, och sedan går budgivningen medsols (medurs) runt bordet. Varje spelare får lägga ett bud, men man får alltid passa i stället. Ett nytt bud måste vara högre än det föregående; man kan alltså inte lägga ett lägre bud när någon redan har bjudit högre.

Budens ordning

Buden rangordnas från högst till lägst enligt tabellen nedan. Säger någon Spela avbryts budgivningen direkt och given sätter i gång.

Spader och klöver är upplysningsbud som bara förhand får använda. De innebär inte att färgen blir trumf, utan är ett sätt att berätta för partnern hur stark handen är. Spader visar en jämn, stark hand med stopp i minst tre färger och en tydlig inbjudan att spela utan trumf, medan klöver visar en något svagare hand som ändå har kontroll i flera färger.

Det sista bud som läggs kallas slutbud, och det lag vars spelare lade slutbudet blir spelförare. Spelförande sidan är den som ”står på spel” och riskerar poäng om den misslyckas.

Honnörsstick – så värderar du handen

För att veta om det är värt att bjuda behöver du bedöma handens styrka. Ett vanligt hjälpmedel är honnörsstick (förkortat hs), ett poängsystem för de höga korten som bridgespelarna Werner och Sandgren föreslog 1949. Tecknet + betyder ett kvarts honnörsstick och X står för ett lågt kort. Tabellen nedan visar några representativa värden – betrakta den som en ungefärlig tumregel snarare än en exakt facit:

Som grov riktlinje öppnar förhand ett färgbud först med ungefär 2½ honnörsstick eller mer och tillräckligt bra kort i övrigt. Till exempel visar en öppning i hjärter minst 2½ honnörsstick och minst fem hjärter på handen.

Tvångsnoll och passnoll

Två specialfall är värda att känna till:

• Passnoll: om alla fyra passar spelas given som noll, där båda lagen försöker ta så få stick som möjligt. Här finns ingen spelförare och ingen dubbling av poäng.
• Tvångsnoll: om slutbudet blev spader eller klöver spelas given också som noll, men nu utan att något lag räknas som spelförare.

Så spelas sticken

När budgivningen är klar spelar förhand ut första kortet. Sedan gäller vanliga sticktagningsregler:

• Du måste följa färg om du kan, det vill säga lägga ett kort i samma färg som det som spelades ut.
• Kan du inte följa färg får du lägga vilket kort du vill, till exempel en trumf.
• Sticket vinns av det högsta kortet i den utspelade färgen – om inte någon har lagt trumf, då vinner den högsta trumfen.
• Vem som helst i laget kan ta hem sticket; partnernas stick räknas ihop.

Den som vinner ett stick spelar ut till nästa. Så fortsätter det tills alla 13 stick är spelade. Vill du träna på grundläggande sticktagning i lugnare takt kan avläggningsspelet Vändåtta vara en mjuk ingång innan du ger dig på budgivning.

Poängräkning och robbert

Priffe spelas i robbertar. En robbert vinns av det lag som först når två utgångar, och en utgång kräver minst 30 poäng från stick utöver de sex första. Det spelförande laget står på spel: lyckas motståndarna hindra kontraktet får de dubbla poäng. Grundvärdena ser ut så här:

En hel spelkväll består ofta av flera robbertar. När en robbert är slut byter man platser enligt ett bestämt mönster så att alla hinner vara partner med varandra, och den spelare som samlat flest poäng totalt vinner.

Priffe, vira och bridge – en kort historik

Priffe har gamla anor i Sverige; det finns tryckta regelsamlingar för spelet redan från 1800-talet. Under lång tid var Priffe och vira de två dominerande sällskapskortspelen i landet. När bridge började spridas under 1900-talet tog det snabbt över, och många av bridgens idéer – inte minst budgivningen och honnörsvärderingen – smittade av sig på hur Priffe spelades. Honnörsstickstabellen från 1949 är ett tydligt exempel på hur bridgetänkandet letade sig in i det äldre spelet. I dag är Priffe ett ganska bortglömt spel, men det lever kvar hos kortspelsentusiaster och i äldre regelböcker. Vill du läsa mer om kortspelens roll genom historien finns en översikt över världens mest populära kortspel.

Vanliga nybörjarmisstag

• Att glömma följa färg. Du måste alltid lägga i utspelad färg om du har den – att trumfa när du kan följa färg är inte tillåtet.
• Att bjuda för optimistiskt. Räkna honnörssticken innan du öppnar; ett för högt kontrakt som spricker ger motståndarna dubbla poäng.
• Att missa att spader och klöver är upplysningsbud. De gör inte färgen till trumf utan beskriver bara handen – och leder till tvångsnoll om de blir slutbud.
• Att spela Noll som ett vanligt kontrakt. I noll vill du bli av med dina höga kort, inte vinna stick med dem.
• Att inte prata med partnern via buden. Mycket av tjusningen ligger i att tolka vad partnerns bud säger om handen.

Vem passar Priffe för?

Priffe passar dig som gillar sällskapskortspel i lag och är sugen på något mer taktiskt än rena turspel. Spelet är enklare än bridge men har ändå en budgivning som ger djup, vilket gör det till en bra bro för den som vill närma sig bridge utan att ta steget fullt ut. Eftersom det kräver exakt fyra spelare och lite tålamod med reglerna lämpar det sig bäst för en fast spelgrupp. Föredrar du kortspel för två eller tre, eller något som går att spela ensam, finns gott om andra alternativ – från Gin rummy för två till klassiska patienser.

Vanliga frågor (FAQ)

Hur många spelare krävs för att spela Priffe?

Priffe spelas av exakt fyra personer som bildar två lag om två. Partnerna sitter mitt emot varandra vid bordet, och spelet fungerar inte med färre eller fler deltagare.

Vad är skillnaden mellan Priffe och bridge?

Båda är fyrmansspel i lag med budgivning, men Priffe är enklare och äldre. Bridge har en mer utvecklad budgivning med fler nivåer och en blindlek (dummy), medan Priffe har en kort budrunda där varje spelare bjuder en gång. Priffe var vanligt i Sverige innan bridge tog över.

Vad betyder budet Noll i Priffe?

Noll är ett så kallat misèrekontrakt där målet är omvänt: i stället för att vinna stick försöker man ta så få stick som möjligt. Spelas utan trumf, och om alla passar eller om spader eller klöver blir slutbud spelas given också som en form av noll.

Vad är honnörsstick?

Honnörsstick (hs) är ett sätt att värdera de höga korten på handen för att avgöra hur starkt man kan bjuda. Systemet föreslogs 1949 av bridgespelarna Werner och Sandgren. Grovt räknat behöver förhand omkring 2½ honnörsstick för att öppna med ett färgbud.

Vilken kortlek använder man i Priffe?

Du spelar med en vanlig fransksviterad kortlek på 52 kort utan jokrar. Alla korten delas ut så att var och en av de fyra spelarna får 13 kort.