Slav och president är ett kortspel där du försöker bli av med alla dina kort så snabbt som möjligt. Den som lyckas först blir president i nästa omgång. Den som blir sist blir slav – och måste då lämna ifrån sig sina bästa kort.
Just den obalansen är hela poängen. Vinnaren belönas med ett övertag, förloraren straffas med ett underläge, och spelet handlar om att ta sig uppåt i hierarkin.
Reglerna är enkla, men det finns några detaljer som ofta blir fel. Den här artikeln går igenom dem.
Det du behöver
En vanlig kortlek på 52 kort, utan jokrar.
Tre till sex spelare. Spelet fungerar med tre, men blir mer dynamiskt ju fler ni är – med fyra till sex spelare finns utrymme för fler roller.
Papper och penna om ni vill räkna poäng.
Kortens rangordning
I grundversionen rangordnas korten så här, från lägst till högst:
Tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, knekt, dam, kung, ess, två.
Tvåan är alltså det högsta kortet – inte det lägsta. Det förvånar många nybörjare.
Vissa spelar i stället med esset högst, och tvåan som lägsta kort. Kom överens innan ni börjar.
Utdelning
Blanda och dela ut samtliga kort medsols tills leken är slut.
Är ni ett antal som inte går jämnt upp får några spelare ett kort mer än andra. Det jämnar ut sig över flera omgångar och är inget att bekymra sig om.
Vem börjar första omgången
Här finns flera varianter, och det spelar mindre roll vilken ni väljer – bestäm bara innan ni börjar.
| Startregel | Så fungerar den |
|---|---|
| Närmast given | Spelaren till vänster om den som delade börjar |
| Lägsta kortet | Den som har det lägsta kortet i leken börjar |
| Hjärter tre | Den som har hjärter tre börjar |
| Lottning | Ni drar lott |
Från och med omgång två är det presidenten som börjar.
Så spelas en omgång
Det här är spelets kärna, och den del som oftast beskrivs felaktigt.
Att spela ut
Den som börjar lägger ut mellan ett och fyra kort på bordet.
Lägger du flera kort måste de vara av samma valör. Du får alltså lägga en ensam sjua, två sjuor, tre sjuor eller fyra sjuor – men aldrig en sjua och en åtta tillsammans.
| Utspel | Namn | Exempel |
|---|---|---|
| 1 kort | Enkelt kort | En dam |
| 2 kort | Par | Två damer |
| 3 kort | Triss | Tre damer |
| 4 kort | Fyrtal | Fyra damer |
Att slå ett utspel
Nu kommer den viktigaste regeln, och den som artiklar ofta får om bakfoten.
Nästa spelare måste lägga lika många kort som ligger på bordet, och dessa kort måste vara av samma valör som varandra och av högre valör än det som ligger.
Ett exempel: ligger det två sexor på bordet måste du lägga två kort av samma valör, och den valören måste vara högre än sex. Två åttor fungerar. Två damer fungerar.
Vad som inte fungerar: en åtta och en nia. Det är två kort, men de är inte av samma valör. Det är inte ett giltigt utspel.
Formuleringen ”två kort av en annan valör” som ibland förekommer är alltså missvisande. Korten ska vara av samma valör som varandra, bara en högre valör än den på bordet.
Att passa
Kan du inte lägga säger du pass. Många knackar i bordet i stället – kom överens om vilket som gäller.
Du får också passa fastän du kan lägga. Det är ett fullt giltigt taktiskt val om du vill spara ett kort till ett bättre läge.
I grundversionen är du välkommen tillbaka i samma rundas fortsättning när det blir din tur igen, även om du passat. Vissa spelar att den som passat är ute ur rundan tills högen vänds bort – bestäm innan.
När högen vänds bort
När alla andra spelare har passat är utspelet oslagbart.
Då vänds korten på bordet bort och läggs ur spelet. De kommer inte tillbaka.
Den spelare som la det sista, oslagbara utspelet börjar sedan om med ett nytt fritt utspel – ett kort, ett par, en triss eller ett fyrtal.
Om ess läggs
Ligger ess på bordet kan de inte slås i grundversionen, eftersom inget är högre. Då vänds högen bort direkt och den som la essen börjar om.
Spelar ni med tvåan högst kan tvåor däremot slå ess.
Omgången tar slut
Så fortsätter det tills spelarna en efter en blir av med sina kort.
Den som först blir av med alla sina kort vinner omgången och blir president i nästa.
Den som sitter kvar med kort på hand sist blir slav.
Rollerna
| Roll | Vem det blir | Konsekvens |
|---|---|---|
| President | Först ut | Får slavens bästa kort |
| Vicepresident | Näst först ut | Får vice slavens bästa kort |
| Invånare | Mitten | Byter inga kort |
| Vice slav | Näst sist | Ger bort sitt bästa kort |
| Slav | Sist kvar med kort | Ger bort sina bästa kort |
Rollerna gäller för nästa omgång, inte den som just spelats.
Många lägger till fysiska förmåner för att göra det roligare: presidenten får sitta i den bekvämaste stolen, slaven på en pall. Slaven kan också få uppgiften att samla ihop, blanda och dela ut korten.
Kortbytet
Det här är mekaniken som ger spelet dess dynamik – och som gör det svårt att ta sig ur slavrollen.
Bytet sker efter utdelningen, innan omgången börjar.
Med tre spelare
Presidenten ger sina tre sämsta kort till slaven.
Slaven ger sina tre bästa kort till presidenten.
Med fem spelare
Presidenten ger sina två sämsta kort till slaven.
Slaven ger sina två bästa kort till presidenten.
Vicepresidenten ger sitt sämsta kort till vice slaven.
Vice slaven ger sitt bästa kort till vicepresidenten.
En viktig detalj
Antalet kort som byts är inte presidentens val. Det bestäms av spelarantalet och av vad ni kommit överens om innan – vanligen två eller tre kort.
Riktningen är däremot fast: slaven ger sina bästa kort och får presidentens sämsta. Slaven har inget val i vilka kort som ges bort, medan presidenten själv väljer vilka av sina sämsta kort som lämnas.
Det är den obalansen som gör presidentrollen värd att kämpa för.
En vanlig husregel
Vissa spelar att presidenten får be om specifika kort från slaven i stället för att slaven väljer själv. Det ger presidenten ett ännu större övertag, och är inte särskilt vanligt.
Husregler
Slav och president spelas med enormt många lokala varianter. Här är de vanligaste. Kom överens om vilka som gäller innan första omgången – det är den viktigaste regeln av alla.
Flygande tvåor
Alla tvåor kan representera vilken valör som helst.
Men de måste läggas tillsammans med minst ett kort av en annan valör för att gälla.
Ett exempel: en kung plus en tvåa räknas som två kungar. En ensam tvåa kan däremot inte spelas ut och kallas för en kung – kombinationen måste ha ett riktigt kort som anger valören.
Spelar ni med flygande tvåor brukar man inte tillåta att man går ut på dem.
Vissa inkluderar även treor som flygande kort. Det är en lokal variant, inte standard.
Man får inte gå ut på ess
En vanlig regel som gör slutspelet svårare: du får inte spela ut ditt sista kort om det är ett ess.
Detta är en husregel, inte en grundregel, trots att den ofta beskrivs som standard.
Måste lägga om man kan
Vissa spelar att man är tvungen att lägga om man har ett giltigt utspel, och bara får passa om man inte kan.
Detta är en sen västerländsk modifiering som gör spelet mindre taktiskt, eftersom hela bluffmomentet försvinner.
Passad spelare är ute
Vissa spelar att den som passat inte får komma tillbaka förrän högen vänts bort. Vanligt i bland annat Australien.
Fler spelare
Är ni väldigt många kan ni lägga till en extra kortlek.
Jokrar
Vissa spelar med en eller två jokrar, som då rankas över tvåorna. Vissa använder dem i stället som helt fria kort.
Poängräkning
Spelet har egentligen ingen slutgiltig vinnare – rollerna växlar omgång efter omgång. Vill ni ha ett avslut behöver ni ett poängsystem.
Ett enkelt system
Med fem spelare fördelas poängen så här:
| Placering | Poäng |
|---|---|
| President | 4 |
| Vicepresident | 3 |
| Invånare | 2 |
| Vice slav | 1 |
| Slav | 0 |
Totalt delas alltså tio poäng ut per omgång med fem spelare.
Bestäm i förväg vilken poängsumma som vinner – exempelvis 15 eller 20 – beroende på hur länge ni vill spela.
Hamnar flera spelare på samma poäng vinner den som vann den sista omgången.
Alternativa system
Ni kan i stället spela ett förutbestämt antal omgångar, och låta den som varit president flest gånger vinna.
Eller ”först till tre” – den som blir president tre gånger i rad vinner.
Strategi
Bli av med låga kort tidigt
Låga kort är i praktiken värdelösa i slutet av en omgång. Blir du sittande med dem när alla andra har höga kort kvar hamnar du snabbt i slavrollen.
Spela ut dem tidigt medan andra fortfarande passar eller kan slå dem billigt.
Spara par och trissar
Flera kort i samma valör är värdefulla, eftersom de är det enda som kan slå motsvarande utspel.
Har du fyra kort i samma valör har du ett mycket kraftfullt utspel som är svårt att slå.
Slösa inte höga kort tidigt
Frestelsen att lägga ett ess bara för att man kan är stark. Men essen är det som avgör slutskedet.
Håll koll på vad som spelats
Om alla ess redan är borta är dina kungar plötsligt de högsta korten i leken.
Detta är svårt i början men blir en av de största fördelarna när man vant sig.
Passa taktiskt
Att passa fastän du kan lägga är ett legitimt drag. Det döljer din handstyrka och kan tvinga fram utspel från andra.
Men håll inte på korten för länge. Det finns en gräns där försiktighet blir till att man blir sittande.
Anpassa efter antal motståndare
Med två motståndare kan du spela mer aggressivt. Med fem behöver du vara mer selektiv, eftersom risken att bli överspelad är större.
Spelets ursprung
Slav och president är inte ett svenskt spel, och inte heller särskilt gammalt i Europa.
Spelet tillhör en familj som kallas climbing games – spel där varje spelare i tur och ordning antingen passar eller lägger något som slår det föregående utspelet, med målet att bli av med sina kort.
Sådana spel har spelats länge i Kina, där det kanske mest kända är Zheng Shangyou. Namnet kan ungefärligt översättas som ”kämpa uppströms”.
Den troliga direkta föregångaren till den västerländska versionen är det japanska spelet Dai Hin Min, även kallat Daifugō. Namnen betyder ungefär ”mycket fattig man” respektive ”stor rikeman” – alltså precis den hierarkitanke som präglar slav och president.
I västvärlden blev spel av den här typen kända först på 1970-talet, och spelet spred sig framför allt under 1980-talet.
Andra namn på spelet
Spelet går under en mängd namn, både i Sverige och internationellt.
| Land | Namn | Betydelse |
|---|---|---|
| Sverige | Slav och president, Bonde och president, Tölp | — |
| Japan | Daifugō / Daihinmin | Stor rikeman / mycket fattig man |
| Kina | Zheng Shangyou | Kämpa uppströms |
| Storbritannien | Scum, Rich Man Poor Man | — |
| Frankrike | Trou du Cul | — |
| Tyskland | Einer ist immer der Arsch | Någon är alltid idioten |
| Ungern | Hűbéres | Vasall, livegen |
Flera av namnen är grova, vilket säger något om spelets karaktär: förloraren ska förnedras en aning, och det är en del av poängen.
Vanliga frågor
Hur många spelare krävs?
Minst tre. Spelet fungerar med tre till sex och blir mer dynamiskt med fler, eftersom fler roller kan användas.
Kan man spela med två spelare?
Det fungerar dåligt med en full kortlek, eftersom motståndarens hand blir för lätt att räkna ut. En lösning är att dela ut tre högar och lägga den tredje åt sidan oanvänd.
Måste flera kort vara av samma valör?
Ja. Lägger du flera kort samtidigt måste de ha samma valör. Två sjuor är ett giltigt utspel. En sjua och en åtta är det inte.
Måste man lägga lika många kort som ligger på bordet?
I grundversionen ja. Vissa spelar att man får lägga fler kort än vad som ligger, men det är en variant.
Vad händer när alla passar?
Korten på bordet vänds bort och läggs ur spelet. Den som la det sista utspelet börjar om med ett nytt fritt utspel.
Är tvåan högst eller lägst?
Det beror på vilken variant ni spelar. I den vanligaste svenska versionen är tvåan högst. Vissa spelar med esset högst och tvåan lägst. Bestäm innan.
Vem börjar andra omgången?
Presidenten.
Hur många kort byter man?
Två eller tre, beroende på spelarantal och överenskommelse. Med tre spelare brukar det vara tre kort, med fem spelare två kort mellan president och slav plus ett mellan vicepresident och vice slav.
Finns det ett officiellt regelverk?
Nej. Spelet har inga standardiserade regler utan spelas med lokala varianter. Därför är den viktigaste regeln att komma överens innan ni börjar.
Kan man spela med fler än en kortlek?
Ja. Är ni många spelare lägger man ofta till en extra kortlek.
En not: spelet spelas ibland som dryckeslek, där slaven får dricka. Det är en vanlig variant på studentfester men har inget med spelets regler att göra, och görs det bör man tänka på att spelets inbyggda obalans innebär att samma person tenderar att fastna i slavrollen omgång efter omgång.