Harpan – historia, regler och Windows-versionen

Harpan är ett av världens mest spelade kortspel. Det kräver ingen motspelare, ingen utrustning utöver en kortlek och ingen förkunskap utöver några enkla regler.

Den här artikeln går igenom var spelet kommer ifrån, vad det heter på olika språk, hur det hamnade i Windows och varför det blev så spritt. Flera av de historier som ofta återges om spelet visar sig vid närmare granskning vara felaktiga – dem reder vi ut längs vägen.

Vad spelet heter på olika språk

Namnfrågan orsakar ofta förvirring, så vi börjar där.

Ordet patiens kommer från franskans ord för tålamod och syftar på spelets långsamma, metodiska karaktär. Solitaire kommer från franskans ord för ensam.

En viktig distinktion: patiens är ett samlingsnamn för hundratals olika enspelarspel. Harpan är ett av dem. Att sätta likhetstecken mellan harpan och patiens är alltså en förenkling, ungefär som att kalla alla brädspel för schack.

Det internationella namnet på just harpan är Klondike, efter guldruschen i Klondike i Kanada på 1890-talet.

Spelets ursprung

Vad vi faktiskt vet

Den tidigaste kända skriftliga beskrivningen av ett patiensspel finns i den tyska spelantologin Das neue Königliche L’Hombre-Spiel, i utgåvan från 1783.

Där beskrivs spelet intressant nog som ett spel för två personer som spelar växelvis – inte som ett renodlat enspelarspel. Någon gång därefter försvann den konkurrensmässiga delen, men det finns ingen källa som förklarar när eller varför.

Forskningen pekar mot Tyskland och Skandinavien som ursprungsområde, inte Frankrike. Forskarna Ross och Healey har spårat de tidigaste referenserna genom tyska, svenska och baltiska källor och funnit en koncentration av tidig dokumentation i Norden.

En förklaring som ofta förs fram är praktisk: långa, mörka vintrar och isolerade samhällen är en rimlig miljö för spel man kan spela ensam.

Spelet spred sig söderut

Patiensspel blev populära i Frankrike i början av 1800-talet och nådde Storbritannien och USA under seklets senare hälft.

Den första samlingen av patiensspel publicerades i Ryssland 1826. På engelska tillskrivs den första samlingen ofta Lady Adelaide Cadogan och hennes Illustrated Games of Patience från omkring 1870.

Kopplingen till spådomskort

Det finns en verklig historisk koppling mellan patiens och kartomanti – spådom med kort.

I vissa europeiska traditioner tolkades utfallet av en patiens som ett svar: gick patiensen ut skulle önskan uppfyllas. Det tyska uttrycket ”eine Patience legen” kan betyda både att lägga patiens och att rådfråga korten.

Det här är alltså inte en påhittad koppling – men den förklarar inte spelets uppkomst, bara en av de roller det haft.

Napoleon-myten

Påståendet att Napoleon Bonaparte uppfann eller älskade harpan är en av spelhistoriens mest spridda felaktigheter. Den förtjänar att redas ut ordentligt.

Varför myten finns

Ett stort antal patiensvarianter bär hans namn: Napoleon at St. Helena, Napoleon’s Square, Napoleon’s Favourite och flera andra.

Bilden är dessutom lockande – den avsatte kejsaren, ensam i exil på St. Helena mellan 1815 och 1821, med en kortlek som enda sällskap.

Varför den inte stämmer

Två skäl talar emot.

För det första: patiensspel finns dokumenterade sedan 1780-talet, alltså långt före Napoleons exil. Han kan inte ha uppfunnit något som redan fanns.

För det andra: tiden på St. Helena är väl dokumenterad. Spelhistorikern David Parlett konstaterar att Napoleon spelade Vingt-Un, Piquet och Whist – inte patiens.

Forskarna Ross och Healey har spårat myten till dess ursprung. Den bygger på en missuppfattad episod vid whistbordet, där Las Cases hade blivit tillsagd att sitta i ett hörn och blanda en klibbig kortlek tills korten löpte lättare. Han beskrevs som sysselsatt med ”this solitary game of patience” – där ordet patience syftade på tålamodet, inte på spelet.

Vem i familjen som faktiskt spelade

Kejsarinnan Joséphine var däremot en dokumenterad patiensentusiast. Hon lär aldrig ha varit utan en dubbel kortlek på sitt bord.

Kopplingen mellan patiens och det napoleonska hovet är alltså verklig – den har bara fastnat på fel person.

Harpan blir ett datorspel

Wes Cherry, sommaren 1988

Versionen som finns i Windows skrevs av Wes Cherry, som då var praktikant på Microsoft.

Han fick ingen sådan uppgift. Han hade spelat en patiensversion på sin Mac – enligt honom själv istället för att plugga inför tentor – och saknade motsvarigheten på Windows. Så han skrev en på fritiden, till dåvarande Windows 2.1.

Den tekniska utmaningen var betydande. Det fanns ingen C++-kompilator för Windows vid den tiden, och Cherry har beskrivit att den enda delen han var stolt över var optimeringarna som fick korten att glida mjukt över skärmen.

Bogus Software

Cherry lade upp det färdiga spelet på en intern server som kallades ”Bogus Software” – en plats där Microsoft-anställda och praktikanter lade sina sidoprojekt medan de lärde sig Windows-API:et.

En produktchef för Windows 3.0 hittade spelet där och beslöt att ta med det i operativsystemet.

Boss-nyckeln som togs bort

Cherrys originalversion hade en funktion som senare blev berömd: en tangent som omedelbart växlade skärmen till ett falskt kalkylblad, så att man kunde dölja spelet när chefen passerade.

Microsoft krävde att den togs bort före lanseringen.

Vad Cherry fick betalt

Ingenting. Han fick en IBM XT-dator för att kunna rätta buggar under studietiden.

Cherry har själv sagt att han är nöjd med det. Idag programmerar han inte längre i någon större utsträckning, utan driver ett cideri på Vashon Island utanför Seattle.

Kortleken

Kortleken designades av Susan Kare, samma formgivare som ligger bakom flera av de ursprungliga Macintosh-ikonerna och typsnittet Chicago.

Hon arbetade i lågupplöst pixelkonst, och har berättat att klädda kort – kung, dam och knekt – var svårast att få läsbara på så få pixlar. Hennes design överlevde i stort sett oförändrad från Windows 3.0 ända till XP-versionen.

Den välkända kortryggen med strandmotiv gjordes av Leslie Kooy.

Varför Microsoft tog med spelet

Motivet var inte underhållning. Det var utbildning.

I början av 1990-talet var det grafiska användargränssnittet nytt. Många som satte sig vid en dator hade vuxit upp med skrivmaskiner och hade aldrig hållit i en mus.

Att flytta kort mellan kolumner tränar exakt det som ett grafiskt gränssnitt kräver: att klicka, att dra och släppa, att sikta med markören. Spelet lärde ut motoriken utan att kännas som en övning.

Microsoft har uttryckt det som att spelet skulle lugna användare som kände sig hotade av operativsystemet.

Windows 3.0 släpptes den 22 maj 1990. Spelet har följt med i praktiskt taget varje Windows-utgåva sedan dess.

Spelets spridning

Harpan på arbetsplatsen

Fallet Greenwood

I januari 2006 besökte New Yorks dåvarande borgmästare Michael Bloomberg stadens lobbykontor i Albany.

Kontorsassistenten Edward Greenwood IX satt vid sitt skrivbord med papper framför sig när Bloomberg gick runt och hälsade. På skärmen syntes ett pågående parti harpan.

Bloomberg sa ingenting på plats. Han instruerade senare en medarbetare att avskeda Greenwood.

Greenwood hade arbetat på kontoret i sex år och tjänade 27 000 dollar om året. Han har uppgett att han spelade under sin lunchtimme eller under korta pauser. Han fick själv veta orsaken till uppsägningen först när en journalist berättade det – han hade fått höra att kontoret omorganiserades.

Bloomberg försvarade beslutet med att arbetsplatsen inte är rätt plats för spel.

Vad forskningen säger

Här är det värt att vara försiktig med tvärsäkra påståenden.

Det finns referenser till en nederländsk studie från 2003 som ska ha visat att kontorsspel kunde öka produktivitet och arbetstillfredsställelse. Studien går dock inte att spåra till någon lättillgänglig primärkälla, och den bör därför behandlas som ett andrahandspåstående snarare än ett etablerat resultat.

Mer allmänt finns forskning som stöder att korta, avgränsade pauser gynnar koncentration och återhämtning jämfört med att arbeta oavbrutet. Att just harpan skulle ha någon särskild effekt utöver andra pausaktiviteter finns det däremot inget robust stöd för.

Flera studier med positiva slutsatser om harpan är dessutom beställda av kommersiella patienssajter, vilket är skäl att läsa dem med försiktighet.

Andra patiensspel

Harpan är ett av hundratals patiensspel. Här är några som ofta nämns i samma sammanhang, med skillnaderna kort förklarade:

Dessa är alltså inte varianter av harpan, utan egna spel med egna regler. Det som förenar dem är principen: du börjar med en blandad kortlek och försöker få ordning på den enligt spelets regler.