Harpan Las Vegas – regler och poängsystem för Vegas-patiens

Harpan Las Vegas är inte ett eget spel med egna regler. Det är en vanlig harpan – Klondike – med ett annat sätt att räkna poäng.

Den skillnaden är viktig att förstå från början, eftersom mycket som skrivs om spelet påstår motsatsen. Korten läggs ut likadant, byggs likadant och vinns likadant. Det som skiljer är att du ”köper” kortleken för 52 poäng och får tillbaka 5 poäng för varje kort du lyckas få upp i basrutorna.

Två regelskärpningar följer dock med poängsystemet, och de gör spelet betydligt svårare.

Vad som skiljer Las Vegas från vanlig harpan

Som tabellen visar är själva spelreglerna oförändrade. Det är de tre sista raderna som utgör hela skillnaden.

Poängsystemet

Det här är spelets kärna.

Grundprincipen

Du börjar varje parti på −52 poäng. Tanken är att du har köpt kortleken för en poäng per kort.

För varje kort du lyckas flytta upp till en basruta får du +5 poäng.

Det är hela systemet. Inga poäng ges för drag i tablån, för att vända upp dolda kort eller för snabbhet.

Brytpunkten

Eftersom du börjar på −52 och får 5 per kort behöver du få upp elva kort för att gå plus:

Elva kort är alltså brytpunkten. Tio kort är fortfarande en förlust.

Ett fullständigt löst parti ger 208 poäng, vilket är maximum.

Vad det innebär för spelsättet

Poängsystemet förändrar målet i grunden.

I vanlig harpan är målet att lösa patiensen. Här är målet att få upp så många kort som möjligt i basrutorna – även om du inte löser den.

Ett parti där du får upp 20 kort men aldrig går ut är ett bra parti. Ett parti där du gör eleganta drag i tablån men bara får upp åtta kort är ett dåligt parti, hur snyggt det än såg ut.

Kumulativ poäng

Många versioner erbjuder ett kumulativt läge där poängen följer med mellan partier.

Du får en startpott, varje nytt parti kostar 52, och vinster läggs till medan förluster dras av. Över tid ser du ditt sammanlagda resultat.

Reglerna i korthet

För den som inte spelat harpan tidigare följer grunderna. De är alltså identiska med vanlig harpan.

Uppställning

Sju kolumner från vänster till höger, med ett, två, tre och så vidare upp till sju kort.

Endast det översta kortet i varje kolumn ligger uppvänt. Resten är dolda.

Totalt delas 28 kort ut. De återstående 24 bildar talongen.

Basrutorna

Fyra platser, en för varje färg.

Här bygger du från ess till kung i stigande ordning, med alla kort i samma färg.

Det är i basrutorna poängen tjänas. Varje kort som hamnar där är värt 5 poäng.

Tablån

I kolumnerna bygger du nedåt i valör med växlande färg – rött på svart och tvärtom.

En tom kolumn får endast fyllas med en kung, eller en sekvens som börjar med en kung.

Talongen

Här kommer den första skärpningen. Du vänder upp ett kort i taget, och du får gå igenom talongen endast en gång.

När ett kort passerat utan att spelas är det borta för resten av partiet. Det ligger begravt under efterföljande kort i avläggshögen.

Det finns ingen andra chans.

Worry back

En teknik som är särskilt relevant i Las Vegas-varianten.

Du får flytta tillbaka det översta kortet från en basruta ner i tablån, om du behöver det som landningsplats för ett annat kort.

Men det kostar. Kortets värde – 5 poäng – dras av när du flyttar ner det, och läggs till igen om du senare får upp det.

Tekniken kallas worry back och är ett verktyg för att lösa upp låsta lägen. Använd den sparsamt.

Strategi

Poängsystemet gör att flera råd från vanlig harpan blir direkt felaktiga här.

Prioritera basrutorna, inte elegansen

I vanlig harpan gäller regeln att man ska vara försiktig med att flytta upp treor och högre för tidigt.

I Las Vegas är den regeln försvagad. Varje kort i basrutan är 5 poäng som du får behålla oavsett vad som händer sedan. Ett parti som låser sig med 15 kort uppe är värt +23 poäng.

Det betyder inte att du ska flytta upp allt blint – kort i tablån behövs fortfarande som underlag. Men avvägningen förskjuts kraftigt mot att ta poängen.

Ess, tvåor och treor först

Målet är att komma till elva kort så snabbt som möjligt.

Får du upp ess, tvåa och trea i varje färg är det tolv kort – du är redan på plus.

Gräv i tablån

Eftersom du bara får ett varv genom talongen är tablån din huvudsakliga resurs.

Prioritera drag som vänder upp dolda kort, precis som i vanlig harpan. Skillnaden är att du inte kan vänta på att talongen ska ge dig en andra chans.

Var mindre noga med att bygga ”snyggt”

I vanlig harpan lönar det sig att hålla ordning på färgerna i tablån för att senare kunna flytta hela sekvenser.

Här är det mindre viktigt. Attackera spelplanen brett i stället.

Vet när du ska sluta

I versioner där du kan avsluta partiet när du vill finns en avvägning: har du nått plus kan det vara bättre att ta poängen än att riskera fler drag som inte ger något.

Vinstchanser

Las Vegas-varianten är betydligt svårare än vanlig harpan, och siffrorna skiljer sig kraftigt.

Anledningen är regeln om ett enda varv genom talongen. Kort som passerar utan att kunna spelas är permanent borta, och en stor del av leken kan bli otillgänglig.

Att lösa hela patiensen är sällsynt. Men att lösa den är inte heller målet – att gå plus är det.

Det är värt att notera vad detta betyder rent matematiskt: i den historiska casinoversionen låg oddsen tydligt hos huset. Genomsnittsspelaren fick tillbaka betydligt mindre än sin insats.

Spelets bakgrund

Namnet till trots har spelet inget särskilt med Las Vegas att göra.

Casinoversionen

Poängsystemet härstammar från en tid när harpan faktiskt erbjöds som hasardspel i amerikanska spelhus i början av 1900-talet.

Upplägget var precis det som poängsystemet efterliknar: huset sålde en kortlek för 52 dollar och betalade 5 dollar per kort spelaren fick upp i basrutorna. Vissa spelhus erbjöd en bonus, ofta 500 dollar, för ett fullständigt löst parti.

Spelet omtalas i amerikanska tidningsartiklar från 1902 under benämningen ”Gambling House Solitaire”, och beskrivs som populärt i spelhus i Chicago och New York.

Canfield-historien

Spelet kopplas ofta till Richard A. Canfield, en känd amerikansk spelhusinnehavare i Saratoga Springs.

Här bör man vara försiktig. Historien återges ofta som fastställd, men den är omtvistad.

Flera detaljerade skildringar av Canfields verksamhet, skrivna av samtida, hävdar att spelet aldrig förekom i hans etablissemang. Ett motargument som förts fram är att Canfield vände sig till en exklusiv klientel med insatsgränser över 1 000 dollar – ett spel där huset som mest kunde tjäna 52 dollar per spelare, och som krävde en egen croupier per bord, passar illa in i den affären.

Dessutom råder namnförvirring: Canfield kallade själv sitt spel ”Klondike”, medan namnet Canfield i dag i USA syftar på ett helt annat spel. Det fanns också ett tärningsspel vid namn Klondike i samma spelhus vid samma tid.

Det ärliga svaret är att det inte är fastställt vilket spel som spelades hos Canfield, eller om något alls gjorde det.

Varför det inte tog fart

Oavsett var det spelades tog spelformen aldrig ordentlig fart som casinospel.

Skälen var praktiska: ett parti tog längre tid än ett genomsnittligt casinospel, och varje spelare krävde en egen croupier.

Vanliga frågor

Är Harpan Las Vegas samma sak som Klondike?

Ja, i allt väsentligt. Reglerna är Klondikes. Skillnaden är poängsystemet, samt att du drar ett kort i taget och bara får gå igenom talongen en gång.

Bygger man från kung till ess?

Nej. Basrutorna byggs från ess till kung, i stigande ordning. I tablån bygger du däremot nedåt, från högre till lägre valör, med växlande färg.

Hur många kolumner har spelet?

Sju, precis som vanlig harpan. Fyra är antalet basrutor.

Hur många kort behöver jag få upp för att gå plus?

Elva. Tio kort ger −2 poäng, elva kort ger +3.

Vad är maxpoängen?

208 poäng, vilket motsvarar alla 52 kort uppspelade.

Kan jag gå igenom talongen flera gånger?

Nej. I Las Vegas-varianten får du gå igenom den en enda gång, ett kort åt gången. Det är den regel som gör varianten svår.

Måste jag lösa hela patiensen för att vinna?

Nej. Målet är att gå plus, inte att gå ut. Ett parti med 20 kort uppe är +48 poäng även om patiensen aldrig löses.

Vad är worry back?

Att flytta tillbaka det översta kortet från en basruta till tablån. Kortets värde dras av från poängen och läggs till igen om du får upp det på nytt.

Fanns Vegas-poäng i Windows 3.0?

Nej. Windows 3.0-versionen använde Microsofts standardpoängsystem. Vegas-poäng kom senare och finns i moderna versioner och i många webb- och mobilversioner.

Vad är skillnaden mot Microsofts standardpoäng?

Standardpoängen belönar även drag i tablån och uppvända kort, och har en tidsbonus. Vegas-poängen belönar enbart kort som når basrutorna.

Harpan Las Vegas spelas normalt utan insatser, men poängsystemet efterliknar spel om pengar och vissa versioner erbjuds med riktiga insatser. Spelar du om pengar: sätt en gräns i förväg och håll den. Behöver du stöd finns Stödlinjen på stodlinjen.se, och via spelpaus.se kan du stänga av dig från allt licensierat spel om pengar i Sverige. 18 år.