Allt om harpan kallas ibland för det mest populära spelet någonsin. Det beror kanske på att det är ett spel som vem som helst kan spela, och man inte behöver vara mer än “sig själv” för att spela det. Ingen motspelare behövs.
Harpan som på engelska kallas patiens, och på franska solitair, har spelats i många generationer. Det enda som behövs är en vanlig kort lek på 52 kort, även om det finns en version som går att spela med två kortlekar – dubbelharpan. Sedan slutet av 90-talet och början av 1990 kan man dock spela harpan på datorn. I början av 90-talet skapade nämligen Microsoft det första harpan som gick att spela på ett operativsystem. En av de första digitala versionerna av harpan gick att spela på Windows 3.0. Det går fortfarande att spela det på dagens versioner av operativsystemen. Idag går det framförallt att spela det online på många olika sajter.
Harpan-spelet på Windows har förärat spelprogrammet titeln “det mest använda Windows-programmet” i världen.
Harpans ursprung – oklart
Det är, som sagt, inte Microsoft som uppfunnit spelet harpan. Det har funnits sedan slutet av 1800-talet, även om dess ursprung är oklart eftersom det inte finns tillräckligt med historisk information. En teori är att vissa former av spelet utvecklades så tidigt som under medeltiden. En av de mest accepterade teorierna är att fransmännen var ansvariga för utvecklingen av den mest populära versionen av spelet som är Harpan patiens. En del historiker menar att det rent av är Napoleon Bonaparte som är spelets ursprungliga upphovsman. Enligt denna historia uppfanns han spelet medan han var på exil på ön St. Helena. Det finns en version av Harpan som heter “Solitair St Helena”, vilket kan vara en förklaring till Napoleon-teorin.
Andra historiker menar att spelet utvecklades i de baltiska länderna. Och att det då kom från traditionen att använda spådomskort.
Harpan digitaliseras
Microsoft har dock lyckats göra spelet oerhört populärt och världskänt.
Det finns flera olika versioner av harpan. De har olika namn. Till exempel Kungen, Spindelharpan, Dubbelharpan, TriPeaks och Pyramid.
Upphovsmannen till Windows-versionen av Harpan heter Wes Cherry. Han skapade sin version som praktikant hos Microsoft. Året var 1988. En av hans överordnade på företaget noterade hans program och tyckte det var så bra att det kunde få ingå i Windows 3.0. Wes Cherry fick inte betalat för spelet. Utformningen av spelkorten i datorversionen gjordes av Susan Kare. Kare är också den formgivare som står bakom ikonerna hos Apple.
Om du inte föredrar att spela harpan på riktigt, eller IRL, så är det värt att notera att harpan idag ständigt förbättras i takt med att Microsoft uppdaterats. Nya spelkort, ny grafik och nya funktioner tillkommer. I exempelvis Windows XP kan du själv andra baksidan av spelkorten.
Det var ingen på Microsoft som trodde att harpan skulle bli så populär som den är idag. Enda anledningen till att man inkluderade detta spel i sitt system var för att man tänkte att det skulle göra användandet av datorn och operativsystemet roligare att lära sig för användaren. Det är viktigt att komma ihåg att i början på 90-talet var Windows ett relativt nytt koncept, de som började använda de nya systemen hade vuxit upp med pennor och skrivmaskiner och aldrig haft ägt en “mus”. Tack vare den enkla designen och lugna färgerna och lite lätt beroendeframkallande faktorn av spelet som sådant tänkte man att detta skulle bli ett bra spel att lära sig använda datorn och klicka med musen. Vilket det också blev.
Otillåtet tidsfördriv eller en välförtjänt paus
Under många år ansågs Harpan vara det största hotet mot produktiviteten på en arbetsplats. De flesta som arbetar på kontor under den här tiden kan sannolikt intyga att det fanns kollegor som spenderade lite för mycket tid på spelet. Det finns en berättelse om en statsanställd i NEW YORK, Edward Greenwood, som 2006 fick sparken av stadens dåvarande borgmästaren, för att han ertappats med att spela Harpan under arbetstid.
Alla arbetsgivare regerade inte på samma sätt. En vetenskaplig studie från Holland visade att personer som hade tillåtelse att, eller åtminstone tillgång till att, spela Harpan på sina arbetsplatser var avsevärt mer produktiva än sina kollegor som inte hade fått spel alls. Detta eftersom spelet fungerade som en rökpaus eller ett toalettbesök – spelet fick den anställde att tänka på något annat en liten stund, vilket därför gav lite nya krafter.
