Canfield patiens är en av de mest utmanande patienserna som spelas med en enda kortlek. Spelet har engelska rötter, blev känt i USA kring förra sekelskiftet och har rykte om sig att sällan gå ut helt – ändå fortsätter det att locka spelare tack vare sin snabba uppställning och de kluriga val som varje giv bjuder på. Här går vi igenom vad Canfield är, varifrån namnet kommer, de exakta reglerna, oddsen och de bästa strategierna för att klara given oftare.
Vad är Canfield patiens?
Patiens (på engelska solitaire) är ett kortspel för en enda spelare. Canfield patiens spelas med en vanlig kortlek på 52 kort och målet är att flytta alla korten till fyra grundhögar – en hög per färg (hjärter, ruter, klöver och spader). En grundhög är den hög där du bygger upp en färg i stigande ordning tills hela sviten ligger samlad.
Det som skiljer Canfield från mer kända patienser är tre saker: en stor reservhög på 13 kort som måste spelas av, ett slumpmässigt baskort som bestämmer vilken valör de fyra grundhögarna ska börja på, och att talongen delas ut tre kort i taget. Tillsammans gör det Canfield till en betydligt svårare giv än exempelvis klassisk Klondike patiens, som många känner igen som standardpatiensen i Windows.
Snabbfakta
| Typ | Patiens för en spelare, en kortlek (52 kort) |
|---|---|
| Även kallad | Demon Patience, Demonen |
| Ursprung | England (1800-talet), populariserad i USA |
| Antal spelare | 1 |
| Svårighetsgrad | Hög |
| Teoretiskt vinstbara givar | Ca 71 % (dra tre kort) |
| Realistisk vinstandel | Ca 8–35 % |
| Mål | Bygg fyra grundhögar i färg från baskortets valör |
Spelets historia – från Demon Patience till casinot i Saratoga
Spelet är ursprungligen engelskt och kallades Demon Patience (Demonens patiens). Författaren Mary Whitmore Jones beskrev det 1891 som ”det överlägset bästa spelet för en kortlek som hittills uppfunnits”. Namnet ”demon” syftar på känslan av att en hånfull ande tycks vaka över given – det känns nästan omöjligt att vinna.
Det amerikanska namnet kommer från Richard A. Canfield, en ökänd spelentreprenör som drev ett casino i Saratoga Springs i delstaten New York på 1890-talet. Enligt den klassiska berättelsen sålde huset en ny kortlek för omkring 50 dollar (vissa källor anger 52 dollar, alltså en dollar per kort) och betalade spelaren 5 dollar för varje kort som hamnade på grundhögarna. Eftersom en genomsnittlig giv bara placerar ett fåtal kort på grundhögarna gick spelaren nästan alltid med förlust – och Canfield blev rik.
Värt att veta är att forskare i patienshistoria är oense om vilket spel som faktiskt spelades på casinot. Det har länge antagits att det var Demon Patience, men flera källor menar att det lika gärna kan ha varit Klondike. Oavsett vilket fastnade namnet ”Canfield” för Demon Patience i USA.
Så ställer du upp Canfield patiens
Uppställningen går snabbt men innehåller flera delar. Så här ser spelplanen ut när du delat ut korten:
Reservhögen – ”demonen”
Räkna upp 13 kort och lägg dem i en hög. Bara det översta kortet ligger öppet; resten är dolda. Den här högen kallas reservhög (eller demon) och är spelets största hinder. Du kan bara komma åt ett reservkort i taget, och oanvända reservkort är den vanligaste orsaken till att given inte går ut.
Baskortet och de fyra grundhögarna
Vänd upp nästa kort och lägg det på den första grundhögen. Dess valör blir baskortet – den valör som alla fyra grundhögarna måste börja på. Är baskortet exempelvis en sjua, ska även de andra tre grundhögarna inledas med en sjua i sin färg. Grundhögarna byggs sedan uppåt i samma färg och ”vänder runt” från kung till ess om det behövs (till exempel 7-8-9-10-knekt-dam-kung-ess-2 och så vidare).
Byggraderna och talongen
Dela ut ett kort till var och en av de fyra byggraderna (tablån) nedanför grundhögarna. De återstående 34 korten bildar talongen (draghögen). Korten i talongen delas ut tre i taget till en avläggningshög, och det översta kortet där får spelas. I byggraderna bygger du nedåt i växlande färg (en röd på en svart och tvärtom) och sekvenserna får vända runt från ess till kung.
Reglerna steg för steg
- Mål: flytta alla 52 kort till de fyra grundhögarna, uppbyggda i färg från baskortets valör.
- Grundhögarna: bygg uppåt i samma färg, med rundvändning från kung till ess. Alla fyra måste starta på samma valör som baskortet.
- Byggraderna: bygg nedåt i växlande färg, med rundvändning från ess till kung. En hel ordnad svit får flyttas i ett svep till en annan byggrad – inte bara ett enstaka kort från toppen.
- Tomma byggrader: när en byggrad töms fylls den direkt med det översta kortet från reservhögen. Är reserven slut får du i stället lägga dit ett kort från avläggningshögen.
- Talongen: vänd tre kort i taget. Det översta får spelas till grund- eller byggrad. När talongen är slut vänds avläggningshögen och blir ny talong – i standardreglerna är antalet omgivar obegränsat.
Odds och svårighetsgrad
Canfield är känt för att vara svårt, och statistiken bekräftar ryktet. Hur ofta given går ut beror både på reglerna och på hur skickligt du spelar. Datorprogram som söker den optimala lösningen vinner betydligt oftare än en människa vid bordet.
| Spelsätt | Andel vinstbara givar | Kommentar |
|---|---|---|
| Dra tre kort (standard) | ca 71 % | Teoretiskt lösbart men svårt i praktiken |
| Dra ett kort i taget | ca 89–92 % | Betydligt lättare variant |
| Realistiskt spel (människa) | ca 8–35 % | Beror på skicklighet och om du får ångra drag |
Med andra ord: även om de flesta givar i teorin går att lösa, klarar de flesta spelare bara en liten andel. Det gör Canfield till en tuffare utmaning än både FreeCell och vanlig Klondike.
Strategier för att vinna oftare
Canfield kräver framförhållning. Här är de viktigaste principerna, i samma anda som goda strategier för patiens i allmänhet:
- Prioritera reservhögen. Korten där frigörs bara genom spel, och kvarvarande reservkort är den vanligaste orsaken till förlust. Leta ständigt efter drag som betar av demonen.
- Bygg inte på grundhögarna för tidigt. Ett kort som flyttats upp till en grundhög kan inte längre hjälpa dig att bygga sekvenser i byggraderna. Behåll flexibiliteten så länge du kan.
- Använd tomma byggrader klokt. Eftersom de fylls från reserven är en tom rad ett utmärkt verktyg för att gräva dig igenom demonen.
- Planera talongen. Eftersom du drar tre kort i taget är det viktigt att hålla reda på vilka kort du redan sett och vilka som snart dyker upp igen.
- Håll färgerna växlande. Ordnade sekvenser i växlande färg kan flyttas i klump och ger dig fler valmöjligheter.
Vanliga misstag är att stirra sig blind på grundhögarna och glömma reserven, samt att tömma avläggningshögen planlöst utan att tänka på vilka kort som försvinner.
Populära varianter av Canfield
Det finns flera besläktade varianter som justerar svårighetsgraden:
- Rainbow: byggraderna byggs nedåt oavsett färg; oftast ett kort i taget och ingen omgiv.
- Storehouse (även Thirteen/Lagret): alla tvåor flyttas först upp som bas och byggraderna byggs i samma färg. En klart lättare variant.
- Selective Canfield: du får själv välja vilket av de första korten som ska bli baskort.
- Chameleon: 12 korts reserv, tre byggrader och byggande nedåt oavsett färg, ett kort i taget.
- Superior Canfield: hela reserven ligger öppen och tomma byggrader får fyllas med vilket kort som helst.
- Eagle Wing (Örnvingen): reservkorten läggs ut i en vingform runt grundhögen – en mer dekorativ släkting.
Canfield jämfört med andra patienser
Om du gillar Canfield finns det gott om besläktade patienser att prova. Tabellen nedan jämför Canfield med några klassiker. Spelets casinohistoria med poäng per kort påminner för övrigt om poängräkningen i Las Vegas patiens, en annan variant med ekonomiskt upplägg.
Jämförelse
| Patiens | Kortlekar | Byggregel i byggraderna | Svårighetsgrad | Vinstchans (ungefär) |
|---|---|---|---|---|
| Canfield | 1 (52 kort) | Nedåt, växlande färg | Hög | 8–35 % |
| Klondike patiens | 1 (52 kort) | Nedåt, växlande färg | Medel | ca 30–45 % |
| FreeCell | 1 (52 kort) | Nedåt, växlande färg | Låg–medel | ca 99 % |
| Spindelharpan | 2 (104 kort) | Nedåt, samma färg | Medel–hög | Varierar med antal färger |
Vem passar Canfield patiens för?
Canfield passar dig som redan behärskar enklare patienser och vill ha en riktig utmaning där varje drag räknas. Räkna inte med att vinna ofta – en del av tjusningen ligger just i att en utspelad giv känns rejält förtjänad. Vill du hellre ha en patiens som går ut oftare är FreeCell eller Klondike ett mjukare första steg, och för den som vill fördjupa sig i kortspelens värld finns det gott om tips om världens mest populära kortspel att utforska vidare.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Är Canfield samma sak som Klondike?
Nej. Båda bygger nedåt i växlande färg i byggraderna, men Canfield har en reservhög på 13 kort, ett slumpmässigt baskort som bestämmer grundhögarnas startvalör och bara fyra byggrader med ett kort var. Det gör Canfield märkbart svårare.
Hur ofta går Canfield patiens ut?
I teorin är runt 71 procent av givarna lösbara när man drar tre kort, men de flesta spelare vinner i praktiken bara mellan ungefär 8 och 35 procent av givarna beroende på skicklighet.
Varför heter spelet Canfield?
Namnet kommer från casinoägaren Richard A. Canfield i Saratoga Springs, som på 1890-talet lär ha erbjudit spelet som ett vadslagningsspel. Det ursprungliga engelska namnet är Demon Patience.
Hur många kort ligger i reservhögen?
Reservhögen, ibland kallad demonen, består av 13 kort. Bara det översta ligger öppet, och högen måste betas av för att given ska kunna gå ut.
Kan man vända talongen flera gånger?
Ja. I standardreglerna delas talongen ut tre kort i taget och antalet omgivar är obegränsat så länge det finns drag att göra. I den historiska casinoversionen var antalet omgivar däremot begränsat.